Dagen efter Ultraintervaller- en liten uppsummering

Mest fascinerad är jag av min återhämtning efter varje intervall, fram til ungefär den 6 intervallen, kändes kroppen helt återhämtat, och det var som vilket 10 km pass som helst. Bara att trycka på, men också hålla igen för att spara kraft. Intervall 6 gick också bra, men 7 och 8 var sega. Baksidan på låren började stelna lite. Jag är ju inte van med att löpa såpass snabbt såpass länge. Normala ultror har ju ( iallafall för mig) lägre tempo, och ofta lite gång då och då.

Nu var det löpning hela vägen. På asfalt. Inget gående här inte.

Såhär dagen efter är jag självfallet trött pga lite sömn, och lite träningsverk har jag också.

Men inga skador vad jag har känt av. Ännu.

Det mentala var tuffare.

Redan efter andra intervallen började hjärnspöket sjunga sirens song...om hur lång tid det var kvar. Att jag skulle göra allt det här alldeles ensam. Att det var mörkt. Kallt.

Då plötsligt var mina löparkompisar där. På Facebook. Och dom gav mig stöd, mot och peppning! Hela vägen till målet. Tack, ni är fantastiska!

utan er hade inte detta gått att fullfölja tror jag.

Resultatmässigt är jag nöjd, relativt jämna intervaller hela vägen. Sluttid 6:51:52.

Som enda dam som fullföljde vann jag också, och kom 5 totalt av ung 30 som startade, 16 som löp alla 8 intervaller.

Lite roligt att jag kunde " betala" tillbaka lite till mina löparkompisar i Dalslands Löpare med en bra prestation!

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.