Individens tid | Blogg: GöteÅErrol

Individens tid

 

Nuförtiden går individualismen på högvarv, det finns ingen viktigare än individen med stort I.Det är helt ute att handla på kooperativa och betala skatt.Vi matas ständigt med klämkäcka klyschor:

Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det.
Själv är minsann bäste dräng och varje hen sin egen lyckas smed.
Kort och gott; det är det lätt att känna sig lite dum i huvudet.

Individens rätt sträcker sig nu så långt att inte ens individen själv lyckas leva upp till alla fria och härliga valmöjligheter. Det ska väljas skola och tv-kanaler och el och pensionsspar (särskilt det sista har ingen fattat ett jota av). Detta löser vi numera med coacher. Det finns coacher i kärlek, karriär och inte minst träning.?I träningsvärlden heter coachen personlig tränare men vi branchfolk säger mest PT.

Göte och Errol har ingalunda någon.Det är vi alldeles för grandiosa för. Vi är övertygade om att all kunskap en behöver finns på internet och är blott en googling bort. Vi behöver ingen übertränad ungsprätt som säger åt oss att äta kvarg. Det där med kvargen har vi googlat fram för läääänge sen.

Sen är ju personliga tränare så jävla härliga alltid.
Till exempel har de garanterat en egen personligtränareblogg där de lägger upp typ:

”uppe 04.15 och sprang 18 km, oj så bra jag mår nu efter lite minimjölk med salt!”

Häromdagen sprang Göte 300 m i 12-tempo, men var nöjd för hen kom ut. Sånt händer aldrig i de vita tändernas PT-liv. Å nej, det är kruskakli från arla morgonstund och det varar ända fram till kvällssitupsen. Ibland bloggar de lite busigt om hur de fuskat med dieten t.ex:

”igår på julafton åt jag 0,2 ml choklad, jag tycker det är viktigt att unna sig”.

Ni vet den där känslan efter 200 g schweizernöt och en halv påse ostbågar? Den vet inte PT:arna. De får dåndimpen och svimmar knall unt fall vid blotta tanken på sådant hejdlöst frosseri. Själv hade en tyckt att det hela hade gott fått rundats av med en stadig bit ostkaka till kvällsmat. Med rundliga slängar sylt och piskefløde.

Sen kan det eventuellt vara så att vi faktiskt går miste om saker.
Det kan ju vara så att PT:arna faktiskt hade kunnat uträtta underverk med dessa två motsträviga högar dödkött. Jag menar det är ju inte precis som att en studsar som en stålfjäder när en gör Burpees. Mer som att en ramlar handlöst ner, gör en halv armhävning på knäna, klättrar andfått upp och studsar lite halvhjärtat.

Det har vi hittills inte kunnat googla oss ifrån.

3 kommentarer till inlägget

Henrik Berg
1981 • Östersund
#1
18 augusti 2014 - 12:52
Haha! Mitt i prick! Bra skrivet!
1971 • Bollnäs
#2
18 augusti 2014 - 13:45
Klockrent! :)
1973 • Ljusfallshammar
#3
18 augusti 2014 - 21:09
Hahaha så kul! :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.