Funderingar längs med Alvarsstigen

För några dagar sedan tog jag mig en längre löprunda längs med stigen på bilden ovan. Stigen går från byn Skärlöv på sydöstra Öland över Alvaret till byn Kastlösa på öns västra sida. Från vårt hus i Skärlöv upp till Penåsaskogen där man brukar vända är det ca 7.8 km så totalt blir det en sträcka på 15.6 km – rakt fram. Vissa tycker att det är helt vansinnigt att springa en löprunda där man likt denna kan se flera kilometer framför sig men personligen tycker jag att det är rätt skönt. Du ser ju hela tiden hur målet närmar sig framför dig för varje steg och när man som jag dessutom är helt ensam ute och springer på Alvaret så får man ju lite tid till att fundera på annat.

Mycket handlar dock om småsaker som att springer jag rätt? Borde jag öka längden i steget? Är jag avslappnad i axlarna? Jag är rent ut sagt värdelös på att springa långpass då jag ofta har en tendens av att sticka iväg allt för fort och om jag då dessutom springer på en varvbana så är det lätt att jag drar på allt för tidigt ”för att jag har en bra tid på gång” eller något annat sånt dumt. Här slipper man dock detta problemet då man efter vändningen har 8 km hem, föga intresserad av att gå hem längs så var det bara att anpassa farten och försöka hitta en jämn rytm.

När jag hittat mig en skön rytm och konstaterat att jag nog sprang hyfsat avslappat nu så gick tankarna istället över till nästa veckas utmaning – Kalmarmilen på under 45 minuter. Och tyvärr så känns det väl som att det är rätt kommer bli väldigt svårt att klara av just nu. Jag har kört en del snabbare lopp på 4.5 km de senaste dagarna men de har landat på snittider mellan 4.36 – 4.45 så att jag skulle springa 6 sekunder snabbare per kilometer och dessutom i en mil känns föga troligt.

Den stora funderingen blev därför självklart. Om jag nu känner att 4.30 inte är ett tempo jag kommer klara av att hålla i en mil, försöker jag hålla tempot så länge jag orkar och riskerar att komma i mål på 55 minuter eller sätter jag ett lägre tempo och försöker hamna runt 46-47 minuter istället?

Jag är ingen idrottspsykolog men det känns som att det värsta som skulle kunna hända om man tar ett för lugnt tempo är att man kommer i mål på 46 minuter och känner att jag har krafter kvar. Det är nog nästan värre än att ge allt från start och komma i mål långt efter utsatt tid. Men samtidigt så är Jakobs rekord på Kalmarmilen 47.05 och det vill jag ju gärna slå såklart. Många faktorer blir det att räkna in…

Utöver långpasset – vilket jag kan konstatera att jag springer alldeles för sällan – så har jag mest hållit mig till kortare intervaller med fokus på att få upp flåset och tekniken. Överlag så gillar jag de korta intervallerna, det känns som att man får ut mycket av även ett kort pass. Men satan va jobbigt det kan va ibland. Som när jag testade att köra 20 x 1 minut i 4.00-tempo med 30 sekunder vila mellan varje intervall. Jag fick börja köra mental pepp efter ca 5 st intervaller och börja intala mig att ”nu är det bara 15 stycken kvar”, det kändes sisådär upplyftande när man vet att man börjat på 20. Men jag kom igenom hela passet utan att tempot bedarrade på slutet så uppenbarligen gjorde den mentala peppen någon nytta iallafall.

Nu är det en vecka kvar till lopp och det innebär att helgen kommer bestå av några snabba pass till sen blir det vila måndag och tisdag så att benen är pigga till loppet. Sen får vi se vad dagsformen säger om taktiken antar jag. Kanske har jag turen och hittar någon som jag kan ta rygg på då kanske det finns en liten möjlighet att klara 45 minuter iallafall.

Till sist, lite fler bilder från världens rakaste löprunda. Det är ju rätt fint att springa här uppe på Alvaret om inte annat.

20140719_123022
20140719_123431
20140719_123436
20140719_124121

 

1 kommentarer till inlägget

1966 • Sköndal
#1
25 juli 2014 - 10:00
Vackra bilder som gör längtan till Öland stor, som tur är åker jag dit i kväll :-) Stort lycka till på Kalmarmilen, tycker du ska köra hårt!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.