Nu är det dags för vätska

Bra förvaring av dricka som jag föredrar.
                                                                                                                                             
Ibland när jag pendlar in till jobbet så möter jag folk som är ute och joggar......ofta är det unga tjejer och oftast har dom en vattenflaska i handen. Detta får mig att fundera hur mycket behöver man dricka när man idrottar....eller när man joggar. De flesta av dom här tjejerna ser inte ut att springa speciellt långt eller snabbt och jag är säker på att dom inte tappar speciellt mycket vätska. Jag är helt säker på att detta är en modegrej som smittat från USA. Jag såg det första gången i USA....folk som gick omkring med små vattenflaskor i handen......så fort dom va utomhus.
Jag är helt säker på att det är väldigt individuellt hur mycket man behöver dricka när man idrottar. Jag tränade för några år sen några dagar med Andrea Peron nere i Italien. han har kört tolv Tour De France och hade en del storys att berätta. Bla. berättade han att han ibland kunde dricka upp mot 16 flaskor vatten och sportdryck under en varm bergsetapp i Touren.
På Vättenrundan ser man cyklister som har flaskställ överallt på cykeln och kröner det hela med en Camelbak på ryggen.....allt för att få med sig så mycket dryck som möjligt. Själv körde jag Vättern senast på en och en halv flaska sportdryck......utan problem.....så man ser verkligen hur individuellt det här med dricka är. Ska också tillägga att jag aldrig fått kramp på en cykel i hela mitt liv.
                                                              
När jag började tävla fanns det inte sportdryck utan man körde med vatten, saft och inte minst kallt te med socker och citron i......släckte törsten bra. Nackdelen va att det va så jäkla sött och klistrigt.....spillde man på cykeln va det ett rent helsicke att få den ren igen.
Den första sportdrycken jag sprang på va Norska XL-1.....kommer ihåg att en burk kostade 15 kronor och smakade riktigt gott. Sedan kom italienska Ergovis.....vilket smakade OK men inte så gott som XL-1. Sedan började märkena ramla in och idag finns det en uppsjö av olika drycker på marknaden och de flesta av dom är helt OK.

En annan sak som slått mig dom senaste åren i klungan är att folk inte vet när dom ska dricka. Man dricker när man ligger långt bak i klungan och inte i täten.....det för att inte vingla och störa andra cyklister. Kör man på skift så dricker man på vägen ner och inte när man är på väg fram för att dra.
Wim, smart kille som varit med förr.
                                                                                   
Det här med att dricka får mig att tänka på min hollänske vän Wim som brukar dra en story var gång vi dricker pilsner nere i Holland. I mitten på sextiotalen va det en stor tävling i Berlin som hette Grosse Preis Berlin. Det va en femmanna kvintett som va loss på slutet av tävlingen.....bara starka namn, Ole Ritter från Danmark, två starka tyskar och Wim och den femte va den starkaste av dom alla och hette Gösta Fåglum. Wim funderade hur fasiken ska jag vinna detta.......Gösta va starkast och körde in varje attack. När det va 14 km kvar tog Gösta en bra förning i täten och slog åt sidan.....och böjde sig ner och tog upp flaskan för att dricka.....då drog Wim på en riktig rökare och innan Gösta hade fått ner flaskan i stället hade Wim en lucka på mer än 100 meter...sen såg dom inte han igen förrän det va dags för målgång. Va lär man av detta......drick när du ligger längst bak och inte fram.

På lördag kör vi Ringsjön Runt.....hoppas på bra väder och en lite stigande form.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.