Tankar inför Stockholm Marathon

På lördag ska jag springa Stockholm Marathon som farthållare. Fyra dagar innan en mara brukar jag vara fokuserad, peppad och nervös. Det är jag inte nu. Jag tar det hela med ro. Jag ser årets mara som ett långpass i anslutning till den stora löparfest som Stockholm Marathon är. Ett långpass som passar ganska bra inför sommarens Icebug24.

Det ska bli kul att springa på lördag. Det ska bli kul att träffa alla andra farthållare. Det ska bli kul att hjälpa andra löpare att nå sina målsättningar. Det ska bli kul att springa inför den fantastiska publik som alltid kantar Stockholms gator.

Jag går och tänker på allt kul som kan hända, inte så mycket på kilometertider, om det kommer att bli trångt, vilken gel jag ska ta med mig, vilka skor jag ska använda, etc, etc. Nä, jag går mer och funderar på vilka andra löpare jag kommer att träffa, bekanta eller obekanta? Kommer andra löpare att ställa frågor till mig under loppet? Kommer andra löpare att söka stöd av mig? Kommer andra löpare att vilja småprata lite?

Jag är förväntasfull inför Stockholm Marathon. Dock är jag inte förväntansfull på de sättet jag brukar. Jag är förväntansfull när jag ser till de sociala aspekterna, mötena, och människorna jag hoppas träffa under årets Stockholm Marathon. Det ska bli kul att springa som farthållare, och jag hoppas att jag träffar många andra roliga löpare på väg genom Stockholms gator.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.