Jag har en fryst kyckling på foten!!

Just nu ligger jag på ett hotellrum i Mangalia med foten i högläge och en påse med en… fryst kyckling i… på foten! Kristina är klurig hon, finns det ingen is, ja då köper man en fryst kyckling :) . Hon köpte även Diklofenak i både tablettform och gel och en massa godis och dricka så det kommer inte gå någon nöd på mig idag.

Jag ropade ju hej för ett par dagar sedan och trodde vi kommit ”över bäcken” men det visade sig att det inte riktigt var så. I lördags eftermiddag började jag känna av en sena på framsidan av vänsterfoten och ju längre vi kom ju smärtsammare blev det. Igår valde vi att promenera hela dagen, 36 kilometers promenad. Trots smärtstillande och inflammationsdämpande gjorde det väldigt ont så vi har helt enkelt valt att planera om lite.

Vi konsulterade Rune och fick tips om is, Voltaren och högläge så det är det jag sysslar med just nu. Han vet, då han haft samma problem själv vid ett par tillfällen. Senast då han sprang hem från Portugal och tipsen ovan gjorde att han kunde fortsätta så jag är vid mycket gott mod. Det här kommer fixa sig.

20130415-151749.jpg

Medan jag ligger här med foten i högläge så har Kristina tagit bussen till Constanta. Planen var ju att vi skulle springa via Constanta, stanna där en dag för att uträtta lite ärenden; Kristina vill besöka en väns grav och besöka samma väns hus. Dessutom skulle vi se till att få tag på bra kartor över Rumänien. Nu har Kristina åkt in till Constanta för att fixa allt det där medan jag ligger här och kurerar foten. Sen drar vi rakt in i landet härifrån imorgon och skippar Constanta helt. På så vis ligger vi fortfarande enligt plan :) ! Bra va!!

Igår korsade vi efter 600 kilometer gränsen till vårt tredje land Rumänien, tänk vad fort det gått! Landskapet på vägen hit var helt annorlunda mot tidigare, det har varit nästan uteslutande åkrar och så platt så man har sett flera kilometer framför sig. Annorlunda och väldigt vackert!!

20130415-153359.jpg

20130415-152739.jpg

En rolig händelse någon mil innan gränsen var att en bil stannade och ur hoppade en man och en kvinna. Mannen hade sett oss när vi passerade gränsen till Bulgarien och när han nu såg oss en vecka senare så ville han bara prata med oss. Riktigt roligt med sådana möten. Vi såg dem föresten ytterligare en gång då de kom tillbaka och gav oss en smarrig chokladkaka! Kvinnans dotter är också löpare och springer idag Boston marathon. Kvinnan nästan studsade exalterat och sa att hennes dotter kommer att älska att höra om oss.

20130415-153128.jpg

Rumänien har hittills varit bara en positiv upplevelse. Många här kan engelska och folk är glada, pratsamma och mycket trevliga. Jag ser så mycket fram mot att komma längre in i landet, på småvägar och genom småbyar. Se det riktiga Rumänien. Det känns lite som vi ”fuskat” oss genom Bulgarien, rätt stora vägar, bra restauranger och nästan uteslutande hotellnätter. Tror inte det kommer vara lika enkelt i det Rumänska inlandet och jag ser fram mot det!

20130415-152029.jpg


1 kommentarer till inlägget

1981 • Linköping
#1
15 april 2013 - 15:22
Krya på foten!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.