Upptech: Ny vätskeryggsäck och nytt långpassrekord

I fredags var det äntligen dags att testa min senaste tillskott i trailutrustningen: Salomon Advanced Skin S-Lab 5L

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är man beskådar på bilden ovan så låt mig precisera lite vad det rör sig om. Det är en vätskeryggsäck och det blåa som sticker upp en slang som går från vätskeblåsan på backsidan av ryggsäcken. Perfekt när man ska ut på långa trailupptäckslöpningar! I bak på ryggsäcken har man plats att packa ner lite extra kläder och annat smått och gott och i fram kan man ha vattenflaskor och där finns även två fickor som man kan ta av om man vill. Så här ser baksidan ut.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

Ryggsäcken sitter som en smäck och en väldigt positiv sak är att man inte har något som spänner över magen, vilket vad jag förstått är ett stort plus när man ska springa riktigt långt. Själv har jag bara sprungit med vätskebälte tidigare och det har fungerat ok, men då har det inte varit några längre sträckor.

Under min löptur märker jag knappt av ryggsäcken. Den sitter tight och fint. Jag lyssnar ofta på musik när jag springer, men jag kan ändå höra hur vattnet skvalpar lite i ryggsäcken. Att dricka visar sig fungera kanon. In med munstycket i munnen, tryck till lite med läpparna/tänderna och sen är det bara att sörpla i sig. Blåsan rymmer hela 1.5 liter vilket räcker gott och väl på de långpass jag sprungit hittills.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För att verkligen ha nytta av ryggsäcken så var jag tvungen att brassa på med ett rejält långpass. Det passar dessutom alldeles utmärkt med min träning inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running. Då ska jag springa hela 4 mil i underbar västgötsk natur. Mumma eller dårskap?!? Det återstår att se.

 

Långpasset

Först gav jag mig ut på en av mina vanliga rundor på bankarna vid Vättern. Testade att dricka lite vatten och hade även med mig två Snickers, vilket jag har läst ska passa utmärkt på långpass. Provåt lite under första milen och tog en alldeles för stor första tugga. Inte helt ovanligt för att vara mig att glufsa i mig. Dock insåg jag snabbt att det är mycket svårare att tugga och andas samtidigt när man tryckt i sig alldeles för mycket. Men med mindre bitar i fortsättningen så gick det även bra att trycka i sig Snickers lite då och då under passets gång. Första milen flyter på bra i rätt lagom tempo på runt 52 minuter. Mycket barmark och lite leriga stigar. Sen beger jag mig upp mot mitt nya upptäcksområde vid golfbanan. Då börjar även all uppförslöpning. Vid stigarna vid golfbanan blir det en hel del backträning och jag hittar en stig som jag aldrig sprungit på tidigare som leder bort från golfbanan och hela tiden neråt. Där är det mycket djup snö. Inser efter ett tag att jag inte kommer hitta någon smidig väg tillbaka utan jag får springa hela uppförsbacken tillbaka, nästan 60 höjdmeter i djupsnö. Kanske inte helt smart när man är ute på sitt längsta löppass någonsin. Men jag var väldigt nöjd med att ha hittat två nya stigar som jag kan utforska i framtiden.

Efter uppförsbacken vid ca 15.5 km är det mycket utför. Hinner springa ca 500 meter och sen blir vaderna och låren helt stela och det känns som att de håller på att dra ihop sig i kramp. Konstigt tycker jag när jag ändå springer i ett lugnt tempo och utför, men samtidigt är det väldigt geggigt underlag. Jag sänker tempot lite och efter ca 500 meter så ger det med sig lite, men känslan sitter kvar i benen. Efter nerförslöpningen blir det lite backar igen och sen bär det av hemåt. Det släpper allt mer i benen och jag känner att jag skulle klara att springa längre, men jag stannar på 20.5 km ungefär. Den andra milen gick på strax över en timma. Väldigt nöjd med att vara över två mil och att då klämt in totalt 334 höjdmeter också. Mina Sense Mantra fick även de en rejäl genomkörare då det utmed spåret bjöds på i princip ett smörgåsbord av underlag: barmark, djupsnö, skare, blötsnö, blank is, gegga, djup gegga, lite asfalt, stigar, stenar och rötter. Det sätter sina spår =]

Lerig Mantra

 

Så här i efterhand så har jag fått betala priset för all backlöpning och är fortfarande lite stel i baksida lår. Men sammanlagt är jag väldigt nöjd med passet, ryggsäcken och Snickersknaprandet. Det bådar gott inför kommande långpass och Tiveden Trail. Innan Tiveden har jag tänkt hinna med ett ännu längre pass fast då i lugnare tempo.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.