Jag och mitt diskbråck - del 1

I dagarna är det tre år sedan jag fick diskbråck.

Tre år.
Det är länge.
Men ibland så känns det som igår.

Jag kommer så väl ihåg det.

Det var en lördag.
Dagen innan hade jag och Tonström varit ute och socialsprungit.
Då kände jag att det stramade lite i höger rumpa. Hm, tänkte jag, får stretcha extra efteråt.

När jag vaknade på lördagen var större delen av mitt högerben bortdomnat och jag hade en h*lvetisk smärta i ryggen.

Mjahaaaa. Vad gör man nu då?
Ringde min naprapat Stefan Gustafsson (en av Sveriges absolut bästa naprapater, jobbar säsongsvis med alpina landslaget), som jag bara några veckor tidigare hade börjat gå hos.
Tyvärr kunde han inte ta emot mig på lördagen men jag fick en tid till veckan.

På söndagen var läget oförändrat och då åkte jag till akuten.
Spenderade 9h i väntrummet ungefär.
Slutsatsen?
De kunde inte säga vad det var.

Blev hänvisad till min vårdcentral och det skulle ta till tisdagen innan journalen var där.

Tisdagen kom och jag hängde på låset till vårdcentralen.
Det första jag fick var en medlidsam blick och en fråga: "Du har inte funderat på att sjukskriva dig?".
Hon sa det säkert för att vara snäll, men ser jag ut som en som frivilligt vill sjukskriva mig?!?!?!?!?!?!?!!?!?
Say what???????
Svar nej, det är inte aktuellt sa jag.
Då kunde jag få en läkartid om två och en halv vecka, för det kunde ju faktiskt gå över av sig själv.
Svar nej, det är inte heller aktuellt.
Kan jag vända mig till läkaren på mitt jobb?
Det kunde jag.
Tack så mycket, hejdå, arrividervci primärvården.

På eftermiddagen var jag hos förbandsläkaren på P4, fick en remiss till MR och en karta med smärtstillande.
Jag tog en av tabletterna innan jag skulle gå hem från jobbet den dagen.
Jag fick leda cykeln. Snurrigt värre blev det.

En vecka senare var jag i Göteborg på MR.
Svaret kom ytterligare en vecka senare.
Grovt diskbråck på L5kotan. 
Höger sida.
Begynnande på L4.

Tack för det Televerket.
Men då hade jag en diagnos och något att jobba med.

Gick hos naprapaten varannan vecka.
Blev tillfälligt omplacerad på jobbet och fick rehabträna 50% av min arbetstid.
Ingen löpning på två månader.
Bålstabilitet och alternativ konditionsträning stod på mitt program.

Alternativ konditionsträning......
Det blev crosstrainer.
Jag hatade den i början.
Precis som jag hatade rehabövningarna.
Det gjorde ont.
Jätteont.
På crosstrainern blev jag toksvettig på 5 min och tyckte jag hade världens sämsta kondition.

På fem veckor var jag smärtfri.

Fortsatt rehabträning.

Den 16e maj blev jag friskförklarad av Stefan.
Med förmaningen att fortsätta med rehabträningen, dock som förebyggande i fortsättning.
Samt att öka löpträningen successivt.

Den 5e juni sprang jag Stockholm marathon.
Ingen rekordtid. 
Men en otroligt stor personlig vinst.

I was back!

Läs mer om diskbråck här , här  och här.

2 kommentarer till inlägget

Marie Snidare
1975 • Enskede
#1
27 januari 2014 - 19:22
Åh vad gjorde du för bålträningar? Alt konditionsträning vad gjorde du? Har just nu panik!!!! Hälsningar Marie
1985 • Solna
#2
28 januari 2014 - 09:11
Jag körde mycket crosstrainer som kondition.
Bålträning blev mycket pilatesboll och stabilitetsövningar, (sidoplanka, höftlyft, mini-crunches med svanken i golvet, "Hunden").
Gå till en bra naprapat/sjukgymnast som förstår en idrottare.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.