johnnysellven.com | Bryter min bloggtystnad med fler skadenyheter

Bryter min bloggtystnad med fler skadenyheter

Inte orkat skriva på några dagar, har varit lite halvt nedslagen. Men min vana trogen så tycker jag att det känns bättre om jag får gnälla om det här. Så håll till godo.
 

Den här vintern går inte helt enligt planen. Efter att jag hade en bra höst där jag fick igång en rätt bra mängd och allt flöt på bra, så smög de fruktade skadorna sig på. Först i vänster knä, där en sena från hamstringsmuskulaturen blev överbelastad.

 
Lagom tills den läkt så dyker nästa hamstringsskada upp, denna gång på höger sida och vid infästningen vid sätet istället. Den avlöste mer eller mindre den första så jag fortsatte "glatt" med min rehab och alternativa träning enligt konstens alla regler. Löpningen smög sig in oerhört sakta i träningen igen, initialt endast på löpband och under 5 minuter. Till sist kunde jag köra 40 minuter utan minsta besvär och gick sedan över till intervaller. Först korta fartökningar och för att efter ett tag sluta med VO2max intervaller utan känningar av smärta. Dock var intervallerna på löpband...
 
http://www.johnnysellven.com/2013/02/bryter-min-bloggtystnad-med-fler.html

5 kommentarer till inlägget

HR
1972 • Stockholm
#1
16 februari 2013 - 23:12
Är det inte ofta så att den typen av skador kommer bilateralt och om man får besvär av den ena sidan så kan man nästan räkna med påhälsning av den andra?

Synd, du verkade ju ha fått till en ruskig fart - men den kommer nog tillbaka. :)
1981 • Örebro
#2
17 februari 2013 - 09:46
Inte vad jag känner till faktiskt, även om det inte låter helt ologiskt. Man kompenserar ju på ett eller annat sätt då man har ont, vare sig men vill eller inte.

Jag känner mig både positiv och negativ på en och samma gång. Negativ då den här satsningen inte går i närheten av det jag planerat. Positiv då jag ändå känner samma som du skrev, att jag nog har en del fart i mig som kan få släppas ut med mer träning i framtiden. :-)
HR
1972 • Stockholm
#3
17 februari 2013 - 10:18
Då håller vi tummarna. Det är surt när planen spricker. Du har ju säkert en hel del kvar att hämta i fartpotential.

Nu är du ju nästan tio år yngre än jag och har säkert väsentligt bättre återhämtning men när jag tryckte ner miltiden rejält i somras så låg jag och "surfade på slitaget" och det straffade sig i längden. Jag tänkte att antingen så går jag sönder - eller så håller det. Det höll med nöd och näppe och det slitaget man fick med sig i bagaget drog ner farten mot senhösten.

Nu är kroppen inte sugen på snabba miltider längre - det sliter lite för hårt för mina obalanserade ben och jag behöver ett par km uppvärmning innan jag vet om jag kan prestera.

Försöker rädda upp det med lite lägre fart och bättre uthållighet istället och hoppas hitta balans i löpningen, kanske genom att springa mer terräng igen - back to the roots, så att säga.

PS
När det gäller bilaterala muskelskador har jag inte några hårda data direkt. Att friska knän snabbt drar på sig problem när det andra knät är skadat är ju kanske inte så konstigt och det har jag ju själv varit med om och sett hos flera andra.

Det verkar som att man på senare år har konstaterat att hälsenedegradation så gott som alltid är bilateral.
Hos racketsportsmotionärer kan man ju tänka sig att man bara drar ena hälsenan men hos proffsdansare är det inte helt ovanligt att man drar bägge på "äldre" dar - men inte samtidigt. Är ena sida risig kanske man ska misstänka att den andra senan inte är helt frisk heller.
1981 • Örebro
#4
17 februari 2013 - 11:41
Jag är trots allt en novis när det kommer till löpning. Har liksom vetat att skador kommer och jag lär mig sakta men säkert vad jag klarar och inte.

Helt klart är det så att jag börjar bilda mig en uppfattning om att mycket mängd och mycket fart kring tröskel är något som kan passa mig.

Det är ju en delikat balansgång med nedbrytning och återhämtning hela tiden och oftast lär man sig först när man väl gått för långt.

Terräng är nog bra på många sätt, i synnerhet då man springer mycket så tror jag att mjukt underlag inte är att underskatta.

Och när det kommer till hälsenor så är det ju rätt spännande, så att säga. Har nog en del att göra med hjärnan och hur den reglerar saker, vilket gissningsvis gäller för både degeneration och läkning. Skrev kort om läkningsbiten här: http://www.johnnysellven.com/2013/01/sitter-halsenebesvar-i-huvudet.html

Mycket spännande studie i mina ögon!

Avslutningsvis så kan jag konstatera att gårdagen inte orsakade smärta idag, så det blir nog ett till lugnt pass idag. Oerhört glädjande då jag fortfarande är euforisk från gårdagens pass. Vill bara vara ute och springa hela dagarna nu :-)
HR
1972 • Stockholm
#5
17 februari 2013 - 12:11
Ja, den känslan är ju den man vill ha. Hoppas det håller i sig.

Så länge man upplever att man springer i "kontrollerad" fart runt tröskelfart så brukar återhämtningen inte vara något bekymmer. Det bästa med att springa i terräng är dels att man inte ensidigt belastar kroppen som vid t ex 12km flack asfaltslöpning utan att man får en mer varierad belastning med backar upp och ner och då får upp en fin genomkörning av muskulaturen. Dessutom blir man ju kompensationsstark av att involvera mer av överkroppen.

Jag sprang mycket ute i Tumba/Huddingeskogarna och du har ju en del fantastiska spår i närheten. Perfekta för längre fartvariationspass eller bara att mala på,

Tack för länken, skall läsas i detta nu.
Kör på, ser fram emot utvecklingen. :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.