PrylarJag får numera sälla mig till dem som kallar sig löpare men jag måste samtidigt erkänna att jag inte har sprungit något maraton eller ens har ambitionen att göra det. För mig känns det som nackdelarna väger tyngre än prestigen av att ha genomfört denna klassiska sträcka. Men nu har jag iaf läst 42195 m Berlin skriven av G.Å. Kegg.
Det var med uppriktig spänning jag började att läsa boken. Skulle den förändra min syn på de klassiska metrarna och skulle jag mot all förmodan vilja springa ett maraton?
Boken tar sin början samma dag som Berlin Maraton ska genomföras och vi får följa Kegg från att klockan ringer och vad det innebär med alla förberedelser. Detta beskrivs in i minsta detalj fram till dess att starten går. Sedan följer vi Kegg under loppet där känslan och ansträngningen förmedlas på ett direkt sätt både psykiskt och fysiskt.
En av de stora behållningarna är de olika tillbakablickarna där intresset för Keggs löpning byggs upp kring olika betraktelser från det förflutna. Men också andra reflektioner kring livet och nutidshistoria som håller läsningen uppe mellan alla meter som löps. Många personer och snabba iakttagelser är en del av läsningen. Vi får bland annat göra en kort bekantskap med mannen som har den välkammade sidbenan och fjuniga mustaschen
Det finns också ett spänningsmoment i boken som inte går att bortse från; klockan. Målet för Kegg är att gå under 3.50 och om han gör det eller inte kan endast avslöjas för den som läser boken.
Boken är ett absolut måste för den som vill eller har sprungit Berlin maraton, men även för den som är allmänt intresserad av löpning och dess bakomliggande faktor. Känslan av att springa på Berlins gator är väldigt påtaglig, men för mig som icke Berlinkännare tappar jag bort mig lite i beskrivningen av alla gator och byggnader.
På det hela taget är det en intressant bok som kanske inte når ut till den stora massan men med ett ständigt uppåtgående antal löpare ser utsikterna goda ut.
Har då boken förändrat min syn på den klassiska sträckan? Nej, egentligen inte. Men den tillför en dimension bland smärtan och uppoffringen som det krävs. Den personifierar maratonlöparen, ger den ett ansikte, en verklig människa, inte en bland tiotusentals i havet av löpare.
Läs den, det är den värd!
