Löpningen och identiteten

KrönikaJag har haft turen att både vara frisk och skadefri de senaste 10 åren. Till skillnad från många andra har förkylningar, löparknän och benhinneinflammation varit främmande ord för mig. Eller tur och tur, jag tror inte på tur.

 Ta i ett dörrhandtag, hälsa på främmande människor eller ta ut pengar från bakomaten – handsprit. Jag har med gott samvete kunnat ta ledigt från löpningen om jag så velat för att kompensera det med ett extra långpass dagen efter. Jag har tagit löpningen för given, alltid vetat att jag kan springa när som helst, var som helst, hur som helst.

Det började med ett distanspass strax innan påsk, den vanliga milrundan. 43 minuter. Mellanmjölk, varken jobbigt eller lätt, långt eller kort. En kliande känsla i vänsterknä efteråt. Aj, gjorde det inte lite ont när jag skulle torka fötterna? Inte tid att varken tänka eller känna efter, det vankades afterwork och jag var sen. Allt jag kunde se framför mig var den kalla ölen som väntade. Skynda iväg ner på stan, bråttom. Aj igen, högg det precis till i knäet? Nej då, bara lite träningsvärk. Vaknade morgonen efter, aningen tung i huvudet, men det var inte det som bekymrade mig utan mitt vänstra knä som nu gjorde riktigt ont.

Snabbt beslut – vila och ingen löpning tills knäet kändes bra. Istället påskbord och godis. Dag tre kunde jag inte hålla mig, inte bara det att jag nästan kröp på väggarna av att inte springa, visade inte vågen chockerande siffror? Och knäet kändes ju faktiskt bättre. 12km lugn distans, det borde funka. Knäet höll. Dagen efter 18 km. Knäet höll igen. Peppar peppar. Dags för intervaller. Tusingar i 3.40-fart kändes lagom. Ännu mera peppar. Sen sa knäet ifrån kan man säga. Ingen löpning alls på ett bra tag.

 Nu har jag tyvärr dragit på mig ytterligare en skada under sommaren. I våras var mitt mål att springa Göteborgsvarvet i sub 4-fart. På sista tiden har jag varit överlycklig att klara 3km i 5.30-fart. Kan man springa så bör man springa. Ta inte löpningen för givet, njut av vartenda löpsteg som om det vore ditt sista. 

10 kommentarer till artikeln

Peder Wiklund
1977 • Hemmingsmark
#1
10 augusti 2012 - 09:25
Instämmer till fullo, bra skrivet. Har själv dragits med en krånlgande höftböjare i 10 månader nu, har tack vare skadan börjat cykla, men saknar löpningen nått oerhört. Ni som kan springa, spring och njut.
Rebecka Hallberg
1983 • Halmstad
#2
10 augusti 2012 - 10:48
Hoppas verkligen du blir fullt återställd i höst! Är det definitivt stop för höga farter nu?
Förstår vad du menar med identitetskänla i träningen- tränade förr sex dagar i veckan. Har en ambitiös väninna som haft svårt att ställa om mentalt efter en skada.

Allt jag vill säga är- var rädd om dig( det tycks du ju vara men iaf).

Allt gott Rebecka
1981 • Sundsvall
#3
10 augusti 2012 - 13:54
Tack Rebecka! Testade 2 st tusingar i tisdags på 3.45 och 3.19 men kunde knappt gå efteråt, men så fort jag får lite flyt i löpningen och känner att jag kan springa ett par längre pass i följd utan smärta så ska nog farten komma.

Det jobbigaste är helt klart det mentala; jag är löpare och om jag inte kan springa, vem är jag då?
Madeleine Lenke
1973 • Florida
#4
10 augusti 2012 - 14:45
Den har artikeln fran Runners World tycker jag beskriver valdigt bra de olika stegen man gar igenom som skadad lopare. Den hjalpte mig i min rehab nu under sommaren.
Madeleine Lenke
1973 • Florida
#5
10 augusti 2012 - 14:45
Har ar artiklen: http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-241-286--13616-0,00.html
Madeleine Lenke
1973 • Florida
#6
10 augusti 2012 - 14:47
Ni far kopiera och klistra in lanken, det gar visst inte att klicka pa lanken direkt.
10 augusti 2012 - 20:54
Kommentaren är raderad på användarens egen begäran.
Rebecka Hallberg
1983 • Halmstad
#8
10 augusti 2012 - 22:47
Citat från min favoritbok Bibeln- om livet och hur vi en dag kommer se allt på ett nytt sätt. Jag blir styrkt varje gång jag läser det.
"Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud kallat oss till genom Jesus Kristus."
Affirmationer gör oss stärkta och jag tror att det finns särskild kraft i just dessa ord. Du har säkert det bästa framför dig- kanske dags att släppa det gamla för att upptäcka det oväntade. Livet är fullt av möjligheter!
Christian
1980 • Gävle
#9
10 augusti 2012 - 23:55
Hoppas du kommer igen!!! Lycka till!!!
1962 • borlänge
#10
13 augusti 2012 - 19:32
Ja, man får lov att ta det försiktigt genom att lyssna på kroppens signaler. Själv kör jag varannan dag vila/löpning. Eller rättare sagt försöker hålla mig till regeln,men det är svårt att hålla sig, när det är så kul, särskilt när man märker att tiderna blir bättre.
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.