ReportageWanja har länge drömt om att springa Ultra. När hon fick nys om Tjejmarathon så anmälde hon sig direkt. På lördag är det dags för henne och en femtiotal andra kvinnor att ge sig på 50 kilometer terränglöpning i Roslagen. Vi har kollat läget med henne såhär några dagar innan ultradebuten.
Varför just ultra?
Jag har länge funderat på att testa ultralopp men min träningsbakgrund är minst sagt brokig och det var först efter att jag fått två barn i tät följd och mer eller mindre vilat mig i form i 2,5 år som jag började träna mer regelbundet och med mål. Detta var förra våren.
Ett första ultraförsök gjorde jag förra sommaren då jag hängde på eventet Hornstull-Järna. 28 km tog jag mig den dagen, en upplevelse rikare och med en övertygelse om att långa distanser är min grej.
Under sommaren och hösten fortsatte jag träna mot längre distanser och under hösten anmälde jag mig till Stockholm marathon men så i januari dök det upp, det perfekta tillfället att återigen ge mig på fem mil. Ett lopp utan tidspress, med ett otroligt bra syfte och två fantastiska arrangörer – tjejmarathon.
Hur har du förberett dig?
Min träning har inte förändrats så mycket, jag försöker köra minst tre pass i veckan, ett lugnt distanspass på mellan 6-10 km, ett pass med någon typ av kvalitetsträning och ett långpass som successivt blivit längre. Längsta passet var när jag paceade en vän på TEC i april, fyra varv och dryga fyra mil blev det då. Annars varierar jag mellan 15-30 km på långpassen och har som mål att springa minst 3 mil i veckan även om jag helst skulle vilja få ihop 4-5 mil men har svårt att hinna med. Utöver löpningen kör jag minst ett pass styrka i veckan, ofta blir det ett riktigt tungt pass med mycket benstyrka och ett lite kortare pass med mer fokus på corestyrka.
Något jag fokuserat mycket på sista månaderna är kosten. Jag kände att utvecklingen stod stilla och att jag hade svårt att återhämta mig mellan passen. Problemet var för lite mat av fel sort så nu har jag fått ett specialskrivet kostschema som jag följer och märker en stor skillnad på ork, utveckling och återhämtning. Det är inga konstiga saker men det är en mycket bättre balans mellan kolhydrater, protein och fett och bättre kvalitet på maten. Jag har även lärt mig äta direkt efter träningen, något jag varit dålig på tidigare.
Hur går tankarna såhär innan start?
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Mitt mål är att ta mig hela sträckan och ha kul! Jag har inga tidsmål utan tänker ta dagen som den kommer. Trots det cirkulerar många tankar i huvudet på slutet. Har jag tränat tillräckligt?! Vad kommer det vara för väder och hur kommer det påverka mig? Jag gillar inte att springa i stark värme men 5 grader och spöregn är inte heller så kul. Magen, hur kommer den må efter några mil och kommer den klara att ta till sig den energi som serveras? Hur mycket saker ska man packa med sig? Jag har en tendens att överpacka löparryggsäcken helt i onödan. Vilka skor ska jag springa i och vilka kläder kommer hålla mig skavsårsfri? Min allra största oro är terrängen, jag gillar att springa i skogen men brukar hålla mig till grusvägar och breda stigar men det kommer bli en kul utmaning i utmaningen!
Snart, snart kommer jag ha svar på mina frågor och ett kvitto på om träning och kost funkat. Sen är det bara att fortsätta springa mot nästa ultra!
