2004 sprang skribenten New York maraton. Där kan vi snacka om målsättning. Foto: Kristoffer Lindén

Varför ska jag springa?

KrönikaJag hatar att springa. Det är nog det vanligaste kommentaren jag får när jag försöker peppa någon jag känner att komma igång med löpning som träningsform. Det gjorde jag också, får de till svar då.

Löpning för mig var lika med stenhårda försäsongspass inför bandysäsongerna. Konstant tävling inom laget, och blodsmak i munnen under varje pass. Löpningen var förknippad med smärta. Det som drev mig att köra var förstås hägringen av blank is, ett par minusgrader och solsken i januari. Målbilden var klar och tydlig, och det var inte tartanbanan och intervallpass i höstens mörka och regniga kvällar. Det var för bandyn jag tränade. Löpningen för mig var ett nödvändigt ont för att nå målet, som var att bli en bättre bandyspelare. Jag hade ett mål. Ett varför.

Hemligheten låg alltså i att löpningen inte var målet i sig. Löpningen var verktyget för att nå målet. Jag tror att många motionärer kan ta sig ut i spåret med den insikten. Och lära sig att älska löpning på köpet.

Målet är högst individuellt, och det är bara du som kan bestämma dig för vad det är du vill nå. Jag vet vad jag vill, men jag skulle aldrig kunna få dig att brinna för samma mål. Det måste du hitta själv. Må bättre, sova bättre, leva längre, äta vad du vill, gå ner i vikt, springa snabbare, springa längre? Listan kan göras oändlig. Vilket är ditt mål?

Om målet är att gå ner i vikt, ta fram en bild på hur du vill se ut när du har nått målet. Titta på bilden varje dag, och visualisera att du redan ser ut som på bilden. Känn att du redan är där. Den känslan av tillfredställelse kommer att hjälpa dig ut i spåret de dagar det känns lite motigt.

Som jag ser det så finns det egentligen bara två grundläggande utmaningar när det gäller löpträning för oss amatörer. Den ena är att komma igång. Börja. Den andra är att bibehålla träningen. Kontinuitet. När du väl har passerat den första utmaningen och kommit igång, så gäller det att ha en så stark målbild som möjligt. En som förutsätter kontinuitet.

Jag hittade min genom att sätta upp en bestämd sträcka under en begränsad tid. 100 mil på 100 dagar. En utmaning för en vanlig motionär. Planen var att jag inte skulle ha råd med inställda pass. Hoppa över dagens mil, spring två i morgon som konsekvens. För mig har det funkat utmärkt hittills. Jag har gett mig ut på tider och dagar som jag aldrig hade gjort utan målet. Vilken sträcka och tidsram skulle passa dig? Och, framför allt, varför?

Jag hatade att springa. Nu skulle jag inte klara mig utan.

Lycka till!    

3 kommentarer till artikeln

Hassan Al-M
1983 • Västra Götalandslän
#1
21 maj 2012 - 17:20
100 mil på 100 dagar.....
Ett av de bästa råden jag hittat hittills måste jag säga, orka springa 2 mil dagen efter bara för att man latat sig dagen innan!
Tack Mathias, själv har jag det inte så lätt att komma igång, men tyvärr väldigt lätt att sluta, men med en sådan plan så lär man inte missa något pass.
1973 • Vallentuna
#2
21 maj 2012 - 19:30
Tack själv Blixtrar, det är otroligt roligt att kunna inspirera andra!

Fundera ut en tid och sträcka som passar dig, och kör! För dagbok här på jogg.se så att du håller koll på sträckor och vilodagar, så kan du även göra anteckningar om passen. Det i sig kommer att vara en riktigt sporre. Belöna dig själv på vägen och sätt upp delmål så kommer du att nå ända fram.

Lycka till!
1997 • Sollebrunn
#3
22 juni 2013 - 14:58
Mitt mål är att ha kul, kommer aldrig se löpningen som ett sätt att gå ner i vikt på, då jag har dåligt självförtroende varenda dag, tror att jag väger för mycket när alla säger tvärtom. Väger 40 kg till 160 cm, vill inte väga mindre, skulle bara må dåligt om löpningen handlade om vikt. Vill man gå ner i vikt med löpning, se till att du har något annat målet en det korstiktiga målet att gå ner i vikt.
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.