Foto: Mikaela Nordin

Träningens historia!

FördjupningDet finns olika teorier om varför vi människor började träna en gång i tiden. Den ena handlar om lek. Efter att ha jagat ville vi leka jakt. Då märkte vi att lekandet gjorde oss till bättre jägare. En annan handlar om att vi i magiska ritualer härmade våra jaktrörelser. Samma sak där. Mer härmande gav bättre jägare.

Idag tränar vi i mer organiserade former. Vi går till gymmet, har en löpargrupp, cyklar i klunga och tävlar i SM, EM, och VM. Det började under den grekiska antiken. Då tävlade vi till gudarnas ära. Utan kläder. Det är därför ordet gymnastik kommer från ordet gymnos som betyder naken. Gymnasiet var platsen där vi lärde oss olika kroppsövningar. I engelskan förknippas gymnasium fortfarande bara med fysisk träning och det är därifrån vi fått vårt ord gym. När vi går till gymmet syftar det tillbaka på antika grekernas träningsanläggningar.

Under historien har tränandet gått upp och ner. Under perioder har träning prioriterats bort och annat har fått ta större plats. Ibland själen, ibland ren överlevnad. Sedan har träningen blommat upp och blivit större igen.

Under 1800-talet kom industrialiseringen och med den började även vanligt folk (inte bara de priviligerade) att träna. På 1930-talet växte gymnastiken till en bred folkrörelse. Att gymnastisera blev modernt och en del av vår livsstil. Ungefär tio år senare kom husmorsgymnastiken. Efter tio år till växte pensionärs- och småbarnsgymnastiken. Tjänstemän med stillasittande jobb och ensidiga sysslor insåg att de behövde stärka kroppen. Motionsvågen rullade in över oss och joggningen slog igenom.

Motionavåg alltså. När började vi prata om motion? Ordet kommer från latinets motio som betyder rörelse. På franska heter rörelse idag mouvoir och på engelska - motion. Motion har huvudsyftet att ge bättre kondition och hälsa. Tävlingen är alltså inte prio ett till skillnad från i idrott eller sport, som är mer organiserat och tävlingsinriktat. Att motionera, hålla igång, blev viktigare och mer populärt desto mer vi satt still.

Idag pratar vi mer om att träna än att motionerna. Eller hur? Motion är lätt fysisk aktivitet och rörelse. Träning är när du utmanar dig själv, utvecklas, och det innebär en större antstägning.

Hur tror du det ser ut om 20 år - gymnastiserar, motionerar eller tränar vi? Rör vi oss mer eller mindre?

Källa: ne.se, svt.se

6 kommentarer till artikeln

1959 • Rönnäng
#1
12 januari 2015 - 09:25
Artikelförfattare?
Mikaela Nordin
1987 • Lerum
#2
12 januari 2015 - 09:31
*vink vink*
Magnus Billberger
1968 • Falun
#3
12 januari 2015 - 15:16
Det finns i sammanhanget anledning att uppmärksamma föreningsidrotten. Den började visserligen etablera sig på tidigt 1900-tal, men exploderade till en folkrörelse under 60- och 70-talet. Det vi ser idag är att föreningsidrotten är på väg att utarmas, något som jag upplever har pågått i flera decennier. Ämnet är dock högaktuellt i debatten om utslagning redan i knatteåldern.

Jag tror att en viktig anledning till boomen hos gymmen, friskis osv är att föreningsidrotten på bred front avvisar motionsidrottande. Jag har sett en rad exempel på klubbar där man bara välkomnas under förutsättning att man är inriktad på en tävlingskarriär.

En annan lite mer bisarr anledning till boomen är friskvårdsbidraget som många arbetsgivare erbjuder. Från att ha varit ett skattebefriat bidrag med en bakomliggande tanke att stötta den ideella föreningsverksamheten så har det övergått till att subventionera viss kommersiell verksamhet. Frågan är väl när det går upp för staten att man ägnar sig en oavsiktlig stödverksamhet och vad man då väljer att göra åt saken.

Till framtiden (om 10-20 år) så kan det mycket väl hända en hel del. Jag tror faktiskt att de kommersiella inrättningarna (både gym och arrangemang) kommer att tappa till förmån för en framväxt av en ny generation föreningsverksamhet som är med motions- och nöjesorienterad.

Personligen är jag måttligt intresserad av "träning". Däremot nöjesidrottar jag ganska mycket. Något som jag snarare vill klassa som motion. Jag håller dock inte med om att motion endast skulle vara lätt fysisk aktivitet och rörelse. En nöjesutflykt på MTB:n kan mycket väl både innehålla maxpuls och kräkstora mängder mjölksyra. Kanske är det så att varken "träning" eller "motion" är rätt begrepp i sammanhanget?

1969 • Halmstad
#4
12 januari 2015 - 19:46
Tycker det är dags att återgå till grekiskan.
Förbjud kläder på gymmet:)
1967 • Mysinge
#5
13 januari 2015 - 15:12
Militärutbildningen har haft stor betydelse. Tävlingsmomentet skulle bidra till att få fram de bästa krigarna. I likhet med författaren ska jag inte förstöra en god historia med faktabelägg och noter, men någon kanske drar sig till minnes historierna om kulturen i Sparta.
Nyligen stötte jag på det här, och det är ett mycket bra sportreferat som står sig väl trots sin ålder:


Från en tillfällig brefskrifware ha wi haft nöjet mottaga nedanstående:

I d r o t t.
Stockholm d. 22/5 1882.
Den täflan i olika slag af idrott, som anordnats mellan manskap (och underbefäl) ur de härwarande garnisonsregementena, hade i söndags eftermiddag till Ladugårdsgärdet utlockat en talrik skara af åskådare, så wäl gående som åkande och ridande.
Programmet för täflingen, som gynnades af det härligaste wäder, upptog ej mindre än 15 olika nummer.
Som mesta intresset fästes wid n:ris 5 och 6 skola wi endast i allra största korthet omnämna de föregående.
N:o 1. Täflan i språngmarch. Banans längd 100 meter. 1:a priset 15 kr. togs af volontären wid Lifgardet till häst frih. v. Essen, 2:a d:o 10 kr. af Swea-gardisten Vidar och 3:dje d:o 5 kr. af dragonen Bro.
N:o 2. Täflan i språngmarch med öfwerwinnande af 6 hinder. Banans längd 400 meter. 1:a priset 20 kr. togs af korporalen wid Norska gardet Ulvild, 2:a d:o 10 kr. af Swea-gardisten Andersson och 3:dje d:o 5 kr. af Swea-gardisten Wetter.
Wid sprången öfwer de 6 hindren gjordes af de fleste täflande de wackraste hopp.
N:o 3. Täflan i språngmarch med gewär och packning.*) Banans längd 100 meter. Första priset 15 kr. togs af gardisten Follo, 2:a d:o 10 kr. af gardisten Storswen och 3:dje d:o 5 kr. af gardisten Höjseth, alla tre tillhörande Norska gardet.
N:o 4. Täflan i språngmarch med gewär och packning*) samt öfwerwinnande af 6 hinder. Banans längd 200 meter...
Med följande nummer stegrades åskådarnas intresse.
N:o 5. Marchtäflan. Banans längd 2,5 kilometer eller i det allra närmaste 1/4 sw. mil. Här tager redan från början en lång Swea-gardist försteget framför alla de öfriga. Han ser högst komisk ut der han i spetsen för den långa raden går, eller, rättare sagdt, klifwer med stormsteg och med de krökta armarne "ror" fram den starkt framåtlutande kroppen. I andra hwarfwet /sjelfwa den inhägnade banan utgjorde 1 kilometer, hwarför den skulle passeras i sin helhet 2 gånger och dessutom i tredje omgången till hälften) har emellertid hans aktier betydligt sjunkit: en dragon är honom alldeles i hälarne; nu gå de sida wid sida och - blänga snedt på hwarandra. Bravo- och hurrarop egga båda till förnyade ansträngningar, ingendera får försteget för den andre, då de ett, tu tre komma tilll ett hörn af inhägnaden. En swängning åt wenster skall göras, och wår dragon, som går till höger, måste göra en större swäng; härigenom får gardisten en alns försprång, hwilket afstånd emellertid allt mera minskas, tills de å nyo gå bredwid hwarandra, dragonen jemwäl nu til höger. Ett annat hörn ger gardisten nytt försprång, och så går det undan för undan. Till slut har dock dragonen blifwit några steg efter, och Swea-gardisten Artetius tar 1:a priset 25 kr., dragonen Malm 2:a...
En stund derefter gifwas med några trumpetstötar signal till början af
N:o 6. Marchtäflan med gewär och packning.*) Banans längd 5 kilometer (eller nära ½ sw. mil).
Twå pontonierer /brobyggar, jfr. ingenjörstrupper/ ha snart intagit de första rummen i raden; de hafwa emellertid forcerat marchen
för mycket redan i början, hwarför de ej längre kunna hindra, att tre norske gardister efter hwarandra gå förbi dem, redan i tredje omgången ha de afstått från all täflan och norrmännen anses redan såsom segrare. Men mot slutet af den långa raden har en andregardist börjat fästa uppmärksamhet wid sig. I motsats mot norrmännen, som utan marchtakt gå starkt framåtlutande och från hwilkas pannor swetten strömmar, går denne i regelmessig marchtakt och med ypperlig militärisk hållning. Några hundra steg och han går förbi den ene framför honom gående efter den andre; nu har han blott de tre norrmännen framför sig, och dessa uppbjuda hela sin förmåga att ej bli förbigångna. Det hjelper dock ej; den siste af dem blir efter. Som ej mera än tre pris utdelas och han nu förlorat utsigten att winna pris, afstår han från täflan. Afståndet mellan norrmannen n:o 2 och wår andregardist minskas allt mera, och snart är norrmannen bakom sin swenske medtäflare. Applåder, bravo- och hurrarop dåna öfwer hela fältet, och från en grupp ståndspersoner, hwaribland äfwen befinner sig en kapten wid Andra gardet, höres ett uppmuntrande: "bra, Lejonberg!" (Gardistens namn.)
Norrmannen n:o 1, som märkt sina landsmäns nederlag, anstränger sig till det yttersta; med en näsduk (i norska färger!) torkar han den strömmande swetten ur ansigtet och ilar wacklande åstad. Trots hans till det yttersta ansträngda krafter "winner" andregardisten allt mer och mer på honom och om en stund gå de sida wid sida. Blodröd i ansigtet så wäl af ansträngningen som af harmen att möjligen blifwa öfwerwunnen, uppbjuder han alla sina krafter och lyckas werkligen få försprång för sin medtäflare. Han är emellertid nära att swigta, då en andregardist skyndar fram och stänker honom i ansigtet med friskt watten. Upplifwad häraf fortsätter han marchen, ännu ett par gånger upphunnen af gardisten, som afwisat all dylik uppfriskning. Omsider får dock norrmannen i femte hwarfwet så mycket försprång, att han kan wara wiss om första priset. Wid framkomsten till slutpunkten har han tillryggalagt den långa wägen på 34 minuter 42 sekunder, men så är han också uttröttad; några sekunder efter honom kommer Lejonberg frammarcherande, gör höger om halt och — skyldrar för konungen. Lejonberg tyckes godt kunna göra en dylik promenad om igen. All den stund norrmannen Nielsen tillryggalagt wägen på den kortaste tiden, erhöll han första priset 50 kr., och Lejonberg skulle hafwa erhållit blott 20 kr. såsom andra pris; men för den utmärkta hållning han wisat under hela marchen och det mönstergilla tillstånd, hwari han befann sig wid dess slut, höjdes andra priset för honom till jemwäl 50 kr., och det påstods att h. m:t konungen gifwit Lejonberg en extra dusör af 20 kr., något för hwars sanningsenlighet jag emellertid ej kan gå i borgen. Tredje priset 10 kr. togs af norske gardisten Nang.
Wid de öfriga täflingarne i dragkamp, höjdsprång, brottning, Iängdsprång och stafsprång varierade priserna mellan 40, 20, 16, 15, 10 och 5 kr.
Första priset för höjdsprång, 135 centimeter (cirka 4 ½ fot) högt, togs af volontären wid Skånska dragonregementet, Öhlin. Första priset för längdsprång 484 centimeter (16 fot) togs af vice korporalen wid Andra lifgardet Eriksson.
Första priset för dragkamp togs af 8 man från Lifregementets dragonkår. Första priset för stafsprång 245 centimeter (något öfwer 8 fot) togs af Norska gardisten Storswen
För brottning erhöll norska gardisten Farnæs första priset.
Något efter kl. 5 war täflingeu slnt, och sedan prisutdelningen skett aftroppade folkskaran åt staden till under lifligt samtal om dagens hjeltar, huru "stilig" den såg ut, huru wig den war o. s. w.
Tillställarne af festen (ty så kan man med skäl benämna denna täflan), åtskilliga officerare inom de härwarande regementena, woro så belåtna med de wackra profwen, att fråga lär wara att ännu en gång i år anställa en dylik.
Agn.
___ ___
Brefskrifwaren behagade godhetsfullt uppgifwa sin adress.
O. S.

--- --- ---
*) Gewär och packning tillsammans wägande 25 kg. eller i det närmaste 3 lispund.
1977 • Malmö
#6
13 januari 2015 - 20:05
Ja Historietränarna! Värsta bästa programidé!
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.